Kim är 14 år, går i skolan och är mitt uppe i puberteten. Samtidigt som hon försöker navigera sitt eget kaotiska liv, märker hon att hennes mamma inte längre är densamma som hon brukade vara. Hormonstormarna från både puberteten och klimakteriet har verkligen satt deras relation på prov. Kim: "Min mamma och jag står varandra ganska nära, men på sistone känns det som att vi hela tiden hamnar i konflikt."
Jag förstår nu var hennes reaktioner kommer ifrån och kan lättare släppa det, istället för att själv också bli arg.
Klimakteriet började för Heleen, Kims mamma, med intensiva värmevallningar. "Jag hade ingen aning om vad det egentligen betydde, men plötsligt började mamma svettas för minsta lilla och blev röd i ansiktet," berättar Kim.
"Om jag frös, så var hon kokhet. Och ofta blev hon dessutom irriterad eller arg. Om jag då frågade hur det var med henne, kunde hon svara väldigt kort. 'Vad tror du själv?', sa hon då, medan jag bara menade väl."
Hemma är det nu helt annorlunda, och som ensambarn är det ofta Kim som får ta smällen: "Jag satt nyligen lugnt i soffan och scrollade på TikTok, jag gjorde verkligen ingenting, när hon kom in i rummet och plötsligt ropade argt att jag inte skulle sitta så mycket med den där grejen och göra något annat," berättar Kim.
"Jag blev chockad och visste inte riktigt vad jag skulle säga, för jag gjorde ju inget fel. Jag blev själv också arg, varför får jag inte bara göra vad jag vill? Och varför måste hon bli arg direkt?"
Kim erkänner att hon själv inte alltid är den lättaste att ha att göra med. "Jag kan också vara på dåligt humör ibland, men tidigare hade min mamma förståelse för det. Hon förstod mig, utan att vi ens behövde prata om det. Nu krockar vi istället ofta," berättar Kim.
"Jag kom nyligen hem lite senare från en kompis och då blev det ett rejält bråk. Efteråt kände jag mig skyldig, för jag var ju faktiskt sen, men jag var också frustrerad. Varför måste allt vara så svårt och varför exploderar allt hela tiden?"
Även när Kim vill dela med sig av vad hon går igenom i skolan, verkar hennes mamma ha lite tålamod. "Förr kunde vi prata om allt och hon gav mig råd, men nu känns det som att hon tänker: sluta överdriva."
På senare tid har Kim börjat förstå bättre vad som pågår. "Min pappa berättade nyligen att mamma är i klimakteriet. Därför är hon ibland irriterad, men det är inget hon menar illa med. Det var skönt att höra. Det var inte mitt fel, sa pappa, utan mammas."
Strax efter samtalet med sin pappa förklarade även Kims mamma i ett lugnt ögonblick vad som händer. Kim: "Hon berättade att hon på grund av sina hormoner inte riktigt har kontroll över sig själv och att hon känner sig väldigt annorlunda än vanligt. Hon sa också att hon alltid känner sig skyldig och dålig efter att vi har bråkat, eftersom hon vet att hon är orättvis mot mig. Då insåg jag att hon inte kan hjälpa det. Klimakteriet gör henne förvirrad, och jag förstår att det måste vara jobbigt."
Efter samtalen med sina föräldrar har stämningen hemma, enligt Kim, blivit mycket bättre. "Jag förstår nu var hennes reaktioner kommer ifrån och kan därför lättare släppa det, istället för att jag också blir arg," förklarar hon.
Hon märker också att hennes mamma verkligen försöker hitta lugn, både för sin egen skull och för relationen mellan dem. Och där de tidigare krockade på grund av alla hormoner som stormade genom huset, kan Kim och Heleen nu istället hitta varandra i samma kaos.
Kim: "Eftersom jag nu förstår vad som pågår, kan vi också prata om det och till och med skratta åt det. Förra veckan följde jag med och handlade, och då hamnade vi i en diskussion igen. Jag minns inte ens vad det handlade om, men plötsligt tittade vi på varandra och började båda skratta," säger Kim med ett leende.
Och ikväll är pappa borta, så mamma och jag ska ha en filmkväll i soffan. Det är egentligen som det alltid har varit, förutom att hon ibland sitter där och svettas. Och det kan vi nu bara skratta åt.
