Senast uppdaterad: 

Mildred (46): “Låt dig inte nedslås av en läkare som säger att det är normalt”

Lästid: ca 5 minuter
Senast uppdaterad: 
Redaktionen SeeMe-nopause
Författare:Redaktionen SeeMe-nopause
Woman with long red hair wearing a light top, sitting indoors in warm sunlight with a sofa and soft neutral background behind her.

Innehållsförteckning

Mildred (46) är gift, har en son tillsammans med sin man och har som barnmorska stöttat hundratals kvinnor under deras förlossningar. Nu har hon själv gått in i nästa fas av kvinnolivet: klimakteriet. "Jag trodde att jag skulle ta mig igenom klimakteriet utan större problem tack vare min medicinska kunskap. Att det skulle drabba mig så hårt hade jag inte förväntat mig,” berättar hon.

Klimakteriet gick inte smärtfritt för Mildred. Hon hade vallningar, minskad lust till sex, vaginal torrhet och extrem trötthet.

Min man var väldigt förstående, men jag kände mig ändå skyldig. Mitt intresse för sex var verkligen helt borta.

Från vallningar till orkeslöshet

Klimakteriet började för Mildred med sömnlösa nätter, eftersom hon vaknade svettig flera gånger per natt. “Jag hade aldrig varit med om något liknande. Jag frös, blev varm, frös igen och fortsatte att svettas.”

Vallningarna fortsatte under dagen. “Jag fick det riktigt jobbigt. Mitt ansikte blev rött och kändes brännande. När jag tittade mig i spegeln kunde jag ibland bli rädd för hur jag såg ut.” Hon hade också väldigt lite lust till sex. “Min libido var borta och jag hade dessutom problem med en torr och irriterad vagina. Det hjälpte ju inte direkt. Jag oroade mig för det, eftersom intimitet var ganska viktigt för min man och mig.”

Vad hon tyckte var mest oroande av allt? Orkeslösheten. "Till och med enkla saker kändes som en stor ansträngning, som att tända ljus eller tömma diskmaskinen. Jag såg fram emot att få gå och lägga mig igen redan på eftermiddagen. Det är verkligen svårt att förstå när jag tänker tillbaka på det nu."

På jakt efter en lösning

Mildred försökte allt möjligt för att lindra sina besvär. “Halva apoteket står i mitt badrum,” skrattar hon. “Melatonin, magnesium, B-vitaminer, jag testade alla råd jag fick, men inget verkade hjälpa. Medan det fungerade som ett mirakel för mina väninnor. Det kunde jag ibland tycka var ganska frustrerande.”

När hon gick till sin husläkare fick hon ingen hjälp. “Han sa att besvären skulle försvinna av sig själva,” berättar hon. “Men det gjorde de alltså inte. Jag började tappa förtroendet och visste verkligen inte vad jag skulle göra.”

Kollegor till undsättning

Vid ett tillfälle pratade Mildred med en kollega på jobbet om sina besvär. “Roligt nog visste vi om att vi gick igenom samma saker. Jag såg henne kämpa med sina vallningar och hon såg mig också. Det kunde vi skratta åt,” säger hon med ett leende.

Kollegan berättade om sin erfarenhet med en läkare som hade skrivit ut hormonterapi till henne. “Jag hade redan märkt på jobbet att hennes besvär hade blivit så mycket mindre. När hon berättade om det tänkte jag: kan det vara något för mig också? Jag fick tillbaka lite hopp, även om jag visste att det inte behövde betyda att det skulle fungera för mig.”

Via läkaren fick hon hormonterapi

Mildred läste på ordentligt om hormonterapi och fick intrycket att det också kunde hjälpa henne. Hon gick tillbaka till sin husläkare med nya förhoppningar och betonade sina besvär ännu en gång. Hon berättade att hennes kollega hade haft stor nytta av hormonterapi och att hon själv, efter noggrann research, kommit fram till att det kanske också kunde fungera för henne. “Husläkaren insåg allvaret i mina besvär bättre och remitterade mig till en specialist. Efter några ytterligare undersökningar skrev specialisten ut hormonterapi till mig. Jag blev verkligen så glad i det ögonblicket,” berättar hon. “Jag kände att jag äntligen fick hjälp.”

Hur gick det? “Jag märkte ganska snabbt en förbättring. Efter ungefär fyra veckor kände jag mig redan mycket lugnare och piggare. Jag hade mycket färre vallningar och jag fick lust att göra saker igen, även i sängen,” skrattar hon.

Jag får fortfarande en och annan vallning, oftast när jag har mycket att göra eller känner mig stressad. Men de är verkligen ingenting jämfört med vad jag upplevde tidigare.

Hennes tips till andra kvinnor? “Ibland tänker jag: om jag bara hade vetat detta tidigare, då hade jag sluppit en massa elände. Så mitt tips är: låt dig inte nedslås av en läkare som säger att det är normalt. För jag kan säga dig: det är det inte.”

Känner du igen några av besvären i den här berättelsen? Undrar du om du också är i klimakteriet? Menopaus-testet kan ge dig de första svaren.

Vill du veta om du är i klimakteriet? Få svar direkt.

Lär dig att förstå dina klimakteriebesvär och upptäck vad du kan göra