Maureen (55): “Jag tappade lätt tålamodet, särskilt under samtal med min son”

Maureen (55) arbetar som projektmanager och har två söner. Hon levde ett harmoniskt liv. Hon var oftast fylld av energi och blev väldigt sällan sur...tills klimakteriet ställde till tillvaron för henne. Förändringarna kom smygande: hon fick ett svettningsanfall mitt i en viktig presentation på jobbet och kunde då och då känna sig irriterad utan anledning. Långsamt men säkert tilltog dessa känslor i intensitet. “Jag som alltid varit glad och tålmodig kunde plötsligt bli irriterad på minsta lilla händelse. Det var framför allt hemma som jag kände mig förändrad,” berättar Maureen. 

“Jag tappade lätt tålamodet, särskilt under samtal med min son”

Hennes äldste son, Jayden, har ADHD och bor fortfarande hemma. Maureen, som tidigare alltid var ytterst tålmodig i umgänget med sin son, blev allt mer otålig mot honom under klimakteriet. “Förr kunde vi föra ändlösa samtal med varandra, men plötsligt började samtalen göra mig irriterad. Jag kände mig skyldig eftersom jag visste att han inte kunde rå för hur han är, men jag kunde helt enkelt inte hålla mig lugn. Hans oförutsägbara sätt gick minst sagt inte ihop med mina humörsvängningar.”  

Även på jobbet började Maureen märka att hon blev allt sämre på att klara av sina arbetsuppgifter. Hon blev lätt distraherad och hennes humör kunde lätt slå om. “Mina kollegor märkte att jag förändrats, vilket komplicerade det hela ännu mer. Lyckligtvis befann sig några av kollegorna i samma levnadsfas som jag, och vi kunde stötta varandra ibland. Trots detta kändes det som att befinna sig i en främmande kropp.” 

Det var som att befinna sig i en främmande kropp.

På jakt efter lösningar

En vacker dag tappade Maureen kontrollen under ett teammöte. Något en av hennes kollegor sa fick henne att börja storgråta. “Det fick mig att komma till insikt: så här kan det ju inte fortsätta. Jag måste söka hjälp.” Hennes husläkare skrev ut antidepressiva till henne, men efter några veckors behandling mådde hon ännu sämre än innan. “Jag fick hemska biverkningar. Jag var trött, fick sömnproblem och gick snabbt upp i vikt. Det kändes som om jag befann mig i en ond cirkel.” 

Maureen beslöt att själv gå på jakt efter lösningar. Hon läste berättelser skrivna av kvinnor i samma situation och fick upp ögonen för eventuella fördelar med hormonbehandling. “Trots att jag var skeptisk angående hormoner, kände jag att jag inte hade något att förlora. Jag ville nå tillbaka till mitt gamla jag och få kontroll över mitt känsloliv.” 

“Hormonterapi gav mig livet tillbaka”

Hon beslöt att berätta för husläkaren om sina upptäckter. Husläkaren var förstående och samtyckte. Efter det att Maureen fått information om eventuella risker och lämnat blod för provtagning, kunde hon påbörja hormonbehandlingen. De första veckorna kände hon sig både förväntansfull och osäker. “Jag undrade om behandlingen verklingen skulle fungera, men kände att jag inte hade något annat val. Efter en tid märkte jag dock att jag var jämnare i humöret, att jag hade mer energi än innan och att jag kunde tänka klart igen.” 

Förändringarna satte igång en dominoeffekt i hennes vardagsliv. “Jag orkade umgås med Jayden igen – vi kunde föra ett normalt samtal igen utan att bli ovänner. Han märkte att hans mamma hade börjat skratta igen. Och precis som förr kunde vi skratta tillsammans igen åt småsaker.” 

Även på jobbet återtog Maureen rollen som kompetent projektmanager. “Min osäkerhet försvann och jag kände att jag återtagit kontrollen. Mina kolleger märkte hur jag förändrats och var glada för min skull. De gav mig komplimanger, vilket stärkte mitt självförtroende ytterligare.” 

“Jag ville ta bättre hand om mig själv även på andra sätt”

Tack vare hormonbehandlingen fick Maureen ny energi och drivkraft för att ta bättre hand om sig själv även på andra sätt. “Jag började med yoga. Förr tog jag mig sällan tid till att ägna mig åt yoga, men jag märker att det gör mig starkare. Det ger mig ökat lugn, och effekten sitter i resten av dagen. Yoga ger mig den avkoppling som jag så väl behöver under den här levnadsfasen.”  

Samtidigt märkte hon att även hennes son verkade må bättre. “Vi har börjat prata mer om hans ADHD, och jag känner att jag kan ge honom det stöd han behöver. Det har gjort vårt ömsesidiga band ännu starkare.” 

“Klimakteriet avgör inte hur jag är som person”

Vad skulle Maureen vilja förmedla till andra kvinnor? “Acceptera klimakteriet för vad det är, men låt det inte avgöra hur du lever ditt liv.” Själv ser hon åter positivt på framtiden. “Jag kommer säkert att stå inför fler utmaningar, men nu vet jag hur jag ska hantera dem. Klimakteriet är en del av mitt liv, men det avgör inte hur jag är som person.” 

Kvinnor delar sina erfarenheter