Maureen (55): “Jag hade inget tålamod längre, särskilt inte med min son”

Hennes äldsta son, Jayden, har ADHD och bor fortfarande hemma. Där Maureen vanligtvis alltid hade mycket tålamod med honom, tappade hon det allt oftare under klimakteriet. “De samtal vi brukade ha förvandlades till frustrationer. Jag kände mig skyldig, för jag visste att det inte var hans fel, men jag kunde inte hålla mig lugn. Hans oförutsägbarhet krockade enormt med mina humörsvängningar.”

Även på jobbet började Maureen märka att hon fungerade sämre. Hon var ofta distraherad och hennes humör var oförutsägbart. “Mina kollegor märkte också att jag hade förändrats, och det gjorde det ännu svårare. Som tur var var några av dem i samma livsfas, så vi kunde stötta varandra. Men ändå kände jag mig ofta som en främling i min egen kropp.”

En dag gick det överstyr under ett teammöte. Maureen brast i gråt efter en liten kommentar från en kollega. “Det var då jag tänkte: det här går inte längre. Jag måste söka hjälp.” Hennes husläkare föreslog antidepressiva, men efter några veckor mådde hon ännu sämre. “Biverkningarna var hemska. Jag var trött, sov dåligt och gick snabbt upp i vikt. Det kändes som om jag hamnat i en ond cirkel.”

Maureen bestämde sig för att själv leta efter lösningar. Hon läste berättelser från andra kvinnor som gick igenom samma fas och upptäckte de möjliga fördelarna med hormonterapi. “Även om jag var skeptisk till hormoner kände jag att jag inte hade något att förlora. Jag ville känna mig som mig själv igen och ha kontroll över mina känslor.”

Hon bestämde sig för att kontakta sin husläkare igen och lade fram sina upptäckter. Hennes läkare var förstående och gick med på det. Efter att ha diskuterat riskerna och gjort ett blodprov började Maureen med hormonterapi. De första veckorna var spännande men också fyllda av osäkerhet. “Jag undrade om det skulle fungera, men jag hade inget annat val. Efter ett tag märkte jag dock att jag var mindre lättirriterad, min energi kom tillbaka och jag kände mig skärpt igen.”

Förändringen hade en dominoeffekt på hennes vardag. “Jag hade återigen tålamod med Jayden, vi kunde prata normalt igen utan att det slutade i bråk. Han märkte att hans mamma skrattade igen. Vi började till och med skratta tillsammans åt småsaker.”

Även på jobbet kände sig Maureen som den självsäkra projektledare hon en gång var. “Min osäkerhet minskade och jag kände att jag hade kontroll igen. Mina kollegor såg också förändringen och var glada för min skull. De gav mig komplimanger, vilket också stärkte mitt självförtroende.”

Tack vare hormonterapin fick Maureen energi och lust att ta bättre hand om sig själv på andra områden också. “Jag började med yoga. Tidigare tog jag mig aldrig tid för det, men jag märker att det gör mig starkare och samtidigt mycket lugnare under hela dagen. Det ger mig det lugn jag numera behöver lite mer.”

Samtidigt märkte hon att hennes son också mådde bättre. “Vi pratar nu mycket mer om hans ADHD, och jag känner att jag kan ge honom det stöd han behöver. Vår relation har blivit starkare tack vare det.”

Vad skulle Maureen vilja säga till andra kvinnor? “Inse att klimakteriet är ett faktum, men också att det inte behöver definiera ditt liv.” Själv ser hon nu positivt på framtiden. “Det kommer säkert nya utmaningar, men jag vet nu hur jag ska hantera dem. Klimakteriet är en del av mitt liv, men det definierar inte vem jag är.”