Senast uppdaterad: 

Monica (49) om tinnitus, stress och att hitta balansen igen

Lästid: ca 5 minuter
Senast uppdaterad: 
Redaktionen SeeMe-nopause
Författare:Redaktionen SeeMe-nopause
ehealth_A_49_year_old_european_woman_with_dark_hair_wearing_c_7994a21e-7010-4745-a944-2dc8142cda01_0

Innehållsförteckning

Monica (49) är fastighetsmäklare, gift och mamma till tre barn. Hon har ett hektiskt liv och älskar att umgås med vänner, kollegor och familjen. När hennes kropp började förändras tänkte hon först på något som många kvinnor känner igen: värmevallningar. Men hennes berättelse tog en oväntad vändning när hon började höra ett konstant surrande ljud i örat.

Det började med svettningar och huvudvärk. Men det surrande ljudet i örat kom att ta över mitt liv.

Svettningar, huvudvärk och ett oväntat besvär

För Monica innebar klimakteriet för några år sedan framför allt en sak: värmevallningar. ”När jag började svettas allt oftare och kraftigare och även fick huvudvärk, tänkte jag direkt: det här måste vara klimakteriet.”

Hennes mens blev också oregelbunden. Det tyckte hon var jobbigt, men det var inte det som påverkade henne mest. ”Det värsta var att jag plötsligt fick ett surrande ljud i vänsterörat. Ibland väldigt påtagligt, ibland lite svagare, men alltid där. Det var otroligt störande.”

Ljudet började påverka hennes vardag alltmer. ”Jag är i grunden en glad och optimistisk person, men ibland kände jag inte igen mig själv. Jag blev mer nedstämd och hade allt mindre lust med sociala aktiviteter.”

Fester där hon normalt sett var den första att haka på, skippade hon allt oftare. ”Jag älskar att dansa och brukade ofta gå ut och äta med vänner, folk från tennisklubben eller kollegor. Men långsamt drog jag mig undan mer och mer.”

Jag är egentligen en väldigt glad och optimistisk person, men på grund av ljudet kände jag ibland inte igen mig själv.

Stress, sorg och en period då allt kom på en gång

Eftersom Monica hade haft många öroninflammationer och fått rör inopererade i öronen som barn, trodde hennes husläkare att den bakgrunden kanske spelade in. Samtidigt befann hon sig i en väldigt stressig period. ”Mitt jobb var otroligt hektiskt. Bostadsmarknaden gick på högvarv, så jag var ständigt i farten. Samtidigt blev mina föräldrar allt sämre.” Monica tog hand om dem intensivt, vid sidan av jobb och familj. ”Jag kände mig konstant utmattad.”

När hennes föräldrar gick bort med kort mellanrum, försvann plötsligt ansvaret för omvårdnaden. Men sorgen och den långa perioden av omsorg tog ut sin rätt. ”Inte långt därefter blev jag utbränd. Allt hade blivit för mycket: saknaden efter mina föräldrar, ansvaret för omvårdnaden som jag burit i flera år och att samtidigt få vardagen med familjen att gå ihop.” Lyckligtvis fick hon mycket stöd från sin man och sina barn. ”De tog över sysslor från mig och försökte hjälpa mig så mycket som möjligt. Det var verkligen jätteskönt.”

De mindfulness- och andningsövningar jag lärde mig använder jag fortfarande nästan varje dag.

Att lära sig hantera tinnitus och blicka framåt igen

Via husläkaren blev Monica remitterad till en psykolog. Där fick hon kognitiv beteendeterapi (KBT). ”Under samtalen lärde jag mig att hantera tinnitusen och den stress som den medförde. Jag fick också prata mycket om allt som hade hänt i mitt liv. Det hjälpte mig enormt.”

Hon lärde sig mindfulness- och andningsövningar som hon fortfarande använder nästan dagligen. ”De ger mig ett stöd, särskilt de dagar då ljudet är starkare.” Dessutom upptäckte hennes husläkare att hon hade brist på vitamin B12. ”Fem år tidigare hade jag blivit vegetarian av etiska skäl. Men jag hade aldrig insett att jag därmed kunde få i mig för lite B12.” Hon fick först injektioner och sedan tabletter för att få B12-nivån på rätt köl igen. ”Det har definitivt hjälpt. Tinnitusen har inte försvunnit, men jag har nästan inga svettningar eller huvudvärk längre.”

Idag finns ljudet fortfarande kvar, men Monica har hittat sätt att leva med det. ”Ibland drar jag mig undan en stund och gör mina andningsövningar. Det kommer förmodligen aldrig att försvinna helt, men det styr inte mitt liv längre.” Hennes sociala liv har också kommit tillbaka. ”Jag går på middagar och tillställningar igen. Och det fina är att människorna omkring mig förstår min situation. Om jag inte orkar någon gång för att jag inte mår bra, är det helt okej att tacka nej.”

Monica ser därför ljust på framtiden. ”Jag känner mig lycklig. På det här sättet kommer jag att klara mig igenom klimakteriet.”

Kanske känner du igen några av besvären i den här berättelsen. Undrar du om du också är i klimakteriet? Klimakterietestet kan hjälpa dig att få en första inblick.

Vill du veta om du är i klimakteriet?

Lär dig att förstå dina klimakteriebesvär och upptäck vad du kan göra