Maud (47): ”Plötsligt insåg jag: det här är inte bara min ADD”

Redan som ung visste hon att hon var lite annorlunda än andra. Hon fick ofta höra att hon var rastlös, hade svårt att sitta still och glömde saker. Det gick bra i många år. ”Plötsligt kändes det annorlunda än min ADD. Mycket kraftfullare. Okontrollerbart. Mina vanliga knep fungerade inte längre. Jag fick verkligen panik.”

”Saker som jag normalt klarade av utan problem krävde plötsligt mer energi. Möten, att svara på mejl och hålla deadlines – jag började tappa kontrollen. Huvudet kändes helt fullt.” Hennes partner hade svårt att hantera hennes förändrade beteende. Särskilt hennes humörsvängningar verkade skapa oförståelse. ’Du blir så lätt arg nuförtiden. Och sedan ledsen. Och sedan säger du ingenting alls’. Hon kände skuld inför sin familj. Hon hade allt mindre energi, inget tålamod, ingen överblick. Hon upplevde glömska. Glömde att hon hade bokat om möten och vem hon hade ringt. Då kom insikten: det här är inte bara min ADD. Det måste vara något annat.  

Efter att ha sökt runt lite på nätet insåg hon att det måste vara klimakteriet. Hon visste visserligen att hon närmade sig klimakteriet och att hennes förändrade menstruation var ett tecken. Men hur det låg till med ADD och klimakteriet hade hon ingen aning om. ”Jag hade verkligen inte kunnat föreställa mig att hormonförändringar skulle ha en så stor inverkan på min ADD.” Det hon tidigare hade haft under kontroll spårade plötsligt ur. Impulsiviteten och känsligheten för intryck – allt blev intensivare. 

Först försökte hon lösa det själv. Striktare rutiner, mer planering. Till slut nådde hon sin gräns. Hon fick en panikattack på kontoret. Mitt under ett möte. Då visste hon: jag behöver hjälp.

Hon sökte hjälp hos en psykolog med erfarenhet av ADD och klimakteriet. Det var inte lätt att hitta rätt, men till slut fann hon någon. ”Och vilken lättnad det var.” Psykologen kände igen allt som Maud berättade. ”Hon förklarade för mig att det inte var en personlig svaghet, utan en hormonellt förstärkt sårbarhet. Att många kvinnor med ADD kör fast helt under klimakteriet, just för att de i åratal har hållit allt rullande på ren viljestyrka.” 

Tillsammans med psykologen tittade hon på vad hon kunde göra annorlunda. Vara mindre hård mot sig själv, minska antalet intryck och sluta försöka göra allt precis som förr. Psykologen föreslog att hon skulle prata med sin läkare om hormonbehandling. Maud tog den chansen med båda händerna. Hon anpassade sin kost och livsstil och efter några månader märkte hon även effekt av hormonbehandlingen. ”Vilken lättnad! Jag fick äntligen lugn och ro i huvudet igen och kunde börja koordinera saker. Jag blev överlycklig.” Hon började också jobba deltid under en period för att få mer sinnesro. 

Idag är Maud tillbaka på jobbet, med tydliga gränser. Nu säger hon ärligt ifrån när det blir för mycket. Hemma har hon lagt in fasta vilopauser. Hennes partner förstår nu bättre hur ADD fungerar i kombination med klimakteriet. Det finns åter utrymme för lättsamhet och ömhet. ”Jag är fortfarande Maud. Fortfarande kaotisk, entusiastisk, intensiv. Det kommer inte att förändras och det har jag accepterat.” Hon ger sig själv mer utrymme att andas och ta pauser. ”Och det är kanske den största vinsten. På så sätt tar jag mig igenom klimakteriet.” 

Kanske känner du igen dig i symptomen från den här berättelsen. Undrar du om du också är i klimakteriet? Klimakterietestet kan ge en första indikation.