Det kändes som om ett grått täcke låg över mitt liv. Jag stod där och såg på, men kände ingenting längre.
För några år sedan började Lena märka att något förändrades. "Jag var trött allt oftare. Inte bara trött efter en hektisk dag, utan en trötthet som verkade sitta djupt inne i kroppen. Även efter en natts sömn kände jag mig inte utvilad."
Dessutom började hon svettas allt oftare. Inte de klassiska vallningarna som hon alltid hade förknippat med klimakteriet, utan plötsliga svettningar vid oväntade tillfällen. "Det hände i mataffären, eller bara när jag satt lugnt i soffan." Hon började också känna av yrsel. "Ibland kändes det som om världen tippade till och jag tappade balansen."
Sakta förändrades även hennes sinnesstämning. Saker hon normalt sett njöt av, som att ta en kaffe med en vän, promenera eller måla i sin ateljé, kändes plötsligt som en enorm ansträngning.



