Monique (48): “Min kropp var plötsligt inte längre min”

Monique är mamma till två döttrar och jobbar som administrativ assistent på ett byggföretag. Hon har aldrig varit riktigt smal; som barn var hon redan lite rund och under tonåren fick hon ofta höra kommentarer om sin vikt. Hennes föräldrar levde ohälsosamt. Fritösen användes ofta och matlagning var inget de gjorde med glädje. Många år senare lärde Monique sig själv att laga mat och hittade en balans med bra mat och träning. Hon lyckades hålla vikten stabil i många år, men runt 45 förändrades allt.

Min energi försvann, mitt humör svängde och vågen pekade uppåt. Vad jag än gjorde fortsatte jag att gå upp i vikt.

Det började med sömnlösa nätter och sötsug

“I efterhand började det nog redan runt min 45-årsdag,” berättar Monique. “Jag sov sämre och blev lättare irriterad. Min kropp ville hela tiden ha sötsaker, något jag inte haft tidigare. Eftersom jag var så trött hoppade jag allt oftare över gymmet. Jag trodde att det skulle gå över av sig själv, men efter några månader märkte jag att kläderna satt tajtare.” 

Monique minns skammen i provrummet. “Klänningar som jag en gång känt mig så kvinnlig i visade plötsligt alla mina osäkerheter. Jag vågade inte längre titta på mig själv i spegeln.” 

Träna, banta och ändå gå upp i vikt

En dag fick Monique en väckarklocka. “Jag hade precis tryckt i mig cheesecake som blivit över från min dotters födelsedag. Jag kände mig både svag och arg. Och plötsligt tänkte jag: det här går inte längre. Jag började träna igen, var strikt med maten och gömde undan vågen. Jag ville ge mig själv tre månader för att se resultat.” 

Men efter de månaderna satt kläderna bara ännu tajtare. “Jag tog fram vågen och såg att jag gått upp tre kilo. Det kändes som om allt mitt slit varit förgäves.” 

“Kanske är det något med din sköldkörtel”

På råd av sin dotter, som är sjuksköterska, lät Monique kolla sina blodvärden. “Jag tänkte: det är säkert min sköldkörtel. Men allt var okej.” 

Hennes husläkare föreslog att hon skulle äta mindre kolhydrater och skickade henne till en kombinerad livsstilsintervention (GLI-program). “Jag började med gott mod och tänkte: det här kommer att göra skillnad. Men trots all min ansträngning och vägledning fortsatte jag att gå upp i vikt. Under hela perioden lade jag på mig ungefär 20 kilo.” 

Jag gjorde allt rätt, men min kropp motarbetade mig.

Steget till medicinering

När Monique läste om läkemedel som GLP-1-injektioner (semaglutid) bestämde hon sig för att prata med sin husläkare igen. “Hon lyssnade utan att döma och kollade tillsammans med mig om jag var berättigad. Eftersom mitt BMI var över 30, jag redan hade gått igenom ett GLI-program och klimakteriet troligen spelade en stor roll, fick jag börja.” 

De första veckorna var en omställning. “Jag hade mindre aptit och kände mig ibland illamående. För första gången på flera år gick vågen ner igen. Det var precis vad jag behövde.” 

En ny början

Sakta men säkert gick Monique ner i vikt. “Efter månader av hårt jobb, medicinering och stöd från min husläkare började jag känna igen mig själv i spegeln igen. Min energi kom tillbaka, jag fick lust att göra roliga saker igen och att vara nära min man. Inte för att jag ville vara snygg för honom, utan för att jag kände mig fin för min egen skull.” 

Moniques tips till andra kvinnor

“Var inte för hård mot dig själv och sök hjälp om det inte går. Du behöver inte göra det här ensam.” 

Om du, precis som Monique, vill se om du är berättigad till en Kombinerad Livsstilsintervention (GLI), kan du göra det här. Om det här inte passar dig finns det också andra behandlingsalternativ som du kan ansöka om hos oss. 

Tips och råd