Carla (53) är teamledare, har varit gift med Peter i 28 år och är mamma till två döttrar. Hon var alltid den som hade koll på allt: sitt heltidsjobb, hushållet, träningen och att finnas där för andra. Tills klimakteriet började påverka hennes vardag allt mer.
Det som började med några irriterande värmevallningar utvecklades till något som påverkade mitt arbete, min relation och hur jag såg på mig själv.
Carla var ungefär 51 år när hon märkte de första förändringarna. Först fick hon enstaka värmevallningar. Under ett möte blev hon plötsligt röd i ansiktet och kände hur värmen spred sig. Snart hade hon femton till tjugo värmevallningar om dagen.
Särskilt nätterna var tuffa. “Jag vaknade vid tre eller fyra på morgonen och var genomblöt. Min kudde, lakanet, mitt nattlinne – allt var dyngsurt. Då gick jag och duschade och låg sedan vaken i flera timmar. Ibland sov jag bara fyra timmar per natt.” På dagarna försökte hon bara kämpa sig igenom. “Jag släpade mig fram som en zombie.”
Även på jobbet blev det allt svårare. Under en viktig presentation fick Carla en kraftig värmevallning. “Jag var tvungen att avbryta halvvägs. Jag gick till toaletten, höll huvudet under kallt vatten och stod där och grät.”
Efter det började hon ställa in möten. Hon hade svårt att koncentrera sig och tappade ibland orden. “Jag var rädd att kollegorna skulle tro att jag inte klarade av mitt jobb längre. Jag skämdes så mycket. Men i efterhand tänker jag mest: kvinnor pratar alldeles för lite om det här.”
Hemma märkte hennes familj också hur mycket hon led. Carla tvättade sängkläderna nästan varje dag på grund av nattsvettningarna. När en av hennes döttrar en gång klagade på “lukten” i sovrummet tog hon det hårt.
Även intimiteten med Peter försvann nästan helt. “Jag kände mig varm, klibbig och osäker. Jag undvek beröring, trots att jag saknade den.” Peter försökte försiktigt ta upp ämnet. “En kväll frågade han om jag kanske borde göra något åt mina hormoner. Det var precis fel tillfälle. Han fick genast en utskällning.”
Efter presentationen började Carla inse att hon inte längre kunde ignorera sina besvär. När hon återigen hade haft en natt med nästan ingen sömn bestämde hon sig för att boka tid hos sin husläkare. Hon diskuterade sina symtom med läkaren och började med hormonterapi. “I början kändes det som ett mirakel. Värmevallningarna och nattsvettningarna minskade enormt. Jag tänkte: äntligen lite lugn.”
Efter några veckor fick hon dock andra besvär. Hennes mage kändes uppblåst och hennes bröst blev mycket känsliga och ömma. “Det var frustrerande. Äntligen hade värmevallningarna minskat, och så fick jag istället problem med det här.”
Carla kontaktade sin husläkare igen. Hennes behandling och dosering sågs över och justerades. “Det gjorde verkligen skillnad för mig. Uppblåstheten och de ömma brösten försvann gradvis, medan värmevallningarna hölls under kontroll.”
Carla bestämde sig också för att lägga mer fokus på sin livsstil. Hon lät bland annat kontrollera sitt D-vitamin, såg över sin kost och började promenera dagligen. Hon försökte också skapa fler stunder av vila. “Jag var alltid en person som bara körde på. Jag var tvungen att lära mig att jag inte behöver göra allt.”
Hon spenderade mer tid i naturen, gjorde avslappningsövningar innan läggdags och försökte andas lugnt under en värmevallning. Hon lärde sig också att säga nej oftare, både hemma och på jobbet.
Hon och Peter hade många samtal. “Han förstår nu bättre vad som hände med mig. Och jag ser också att det inte alltid var lätt för honom.”
Ungefär två månader efter att hennes hormonterapi hade justerats sov Carla återigen sex till sju timmar per natt. Hennes energi kom tillbaka och efter ett halvår kände hon sig, enligt henne själv, som sig själv igen.
“Värmevallningarna finns fortfarande ibland, särskilt när jag är stressad. Men de styr inte längre min dag.” Hon pratar numera också öppet om klimakteriet med sina döttrar. “Jag vill att de ska vara bättre förberedda än jag var. Klimakteriet är ingen sjukdom, men jag har lärt mig att man ska ta sina besvär på allvar och söka hjälp.”
Vad vill hon framför allt säga till andra kvinnor?
“Fortsätt inte kämpa ensam. Prata om det och sök stöd som passar dig. Och om en behandling inte känns rätt direkt, ta upp det igen. För mig var just den justeringen avgörande.”
Värmevallningar, nattsvettningar och sömnproblem kan ha stor påverkan på hur du mår och fungerar. Vilken behandling som passar dig beror på individen.
Hos SeeMe-nopause hittar du information om klimakteriebesvär och möjliga behandlingar. Vill du diskutera dina besvär och möjligheter personligen? Då kan du starta en online-intake.
Fyll i en medicinsk onlineenkät och få en personlig behandlingsplan från en läkare, anpassad efter din situation, dina preferenser och din hälsa.
Carlas berättelse beskriver hennes personliga erfarenhet. En behandling som fungerar för henne behöver inte passa alla. Ändra aldrig ordinerad medicin på egen hand, utan diskutera besvär och biverkningar med din behandlande läkare.
