Som hormonterapeut pratar Suzanne dagligen med kvinnor som märker att klimakteriet påverkar deras sömn, humör, energi och vardag allt mer. I den här spalten delar hon anonymiserade berättelser från sin praktik för att skapa igenkänning och visa vilka faktorer som kan ha betydelse.
Jag minns tydligt när Sara hörde av sig för ett första samtal. Hon berättade att hon hade känt sig borttappad under en längre tid och att hon led mycket av värmevallningar och nattliga svettningar. Hennes humör var pressat, och det påverkade även människorna runt omkring henne. Hon sa rakt ut att det inte kunde fortsätta så här.
Vid vårt första möte kom hon inspringande. Hon hade fastnat i en bilkö efter att ha lämnat ett möte tidigare för att hinna i tid. Jag märkte direkt hur spänd hon var. Hon var fortfarande helt uppe i varv. Det var först när hon hade tagit av sig jackan, satt sin telefon på ljudlöst och slagit sig ner med en varm kopp te som hennes berättelse började komma fram.
I ungefär tre år hade hon märkt att något höll på att förändras. Värmevallningarna blev allt starkare, nätterna allt mer oroliga, och på dagarna kände hon sig mindre skärpt. Inte särskilt praktiskt, eftersom hon jobbade som mäklare och behövde vara på topp hela tiden och ha full koll. Hon berättade att hon allt oftare gjorde misstag, trots att hon tidigare alltid hade haft stenkoll. Hon hade till och med brukat prestera bättre ju högre pressen var. Hon bar mycket ansvar och var den som andra litade på. Nu längtade hon ibland efter att bara gömma sig under täcket och slippa allt för en stund. Det gjorde henne osäker och rädd. Hon kände inte igen sig själv längre.
Vid ett tillfälle sa hon, med tårar i ögonen, att hon kände att de där dumma hormonerna höll på att förstöra hennes liv.
Det som ofta berör mig hos kvinnor som Sara är att de har kämpat på så länge. Först när det verkligen inte går längre finns det utrymme att stanna upp och fundera över vad deras kropp under hela den här tiden försökte säga.
Under samtalet blev det allt tydligare att Saras besvär inte var isolerade. Klimakteriet kan påverka saker som temperaturreglering, sömn, humör och koncentration. Men jag märkte också något annat hos henne: under många år hade hon levt i ett högt tempo, med mycket stress, lite återhämtning och en tendens att bara köra på. I en sådan situation kan klimakteriebesvär bli mer framträdande. Hos henne blev de olika lagren tydligt sammanflätade.
Även hennes bakgrund kunde ha spelat in. Hon berättade att hon haft en tuff barndom och en omvälvande relation bakom sig. Sådana erfarenheter försvinner inte alltid i bakgrunden. Hos vissa kvinnor ser vi att gammal stress eller överlevnadsmönster blir mer påtagliga under klimakteriet, särskilt när kroppen har mindre kapacitet att hantera det som tidigare kunde kompenseras.
Det blev också tydligt hur svårt hon hade att vara snäll mot sig själv. Att vila kändes för henne snabbt som ett misslyckande. Att sätta gränser kändes som själviskt. Samtidigt som hennes kropp verkade be om att sakta ner, fortsatte hennes huvud att driva henne framåt. Först när hon långsamt började inse att hennes besvär inte bara var ett tecken på svaghet, utan kanske också en signal om överbelastning, skapades det lite mer utrymme för att se på sin situation på ett annat sätt.
I vardagen fanns det flera saker som verkade hindra hennes återhämtning. Hon levde ett stressigt liv, hade få tillfällen att vila och hennes matvanor blev ofta lidande. Hon berättade att hon ofta kom hem sent och då snabbt åt något enkelt, eftersom hon helt enkelt inte hade någon energi kvar för att laga riktig mat. Snabba måltider var ofta mer praktiska än att laga färsk mat. Det är förståeligt när livet är hektiskt, men det kan bidra till att man känner sig fysiskt mindre stabil. Även sömnlösa nätter på grund av nattsvettningar kan påverka energinivån, humöret och koncentrationen under dagen.
Hos Sara märkte jag dessutom att hennes höga krav på sig själv spelade en viktig roll. Hon var van vid att ta mycket ansvar och hade länge känt att hon framför allt behövde vara stark. Därför klarade hon sig utåt sett under en längre tid, trots att hennes besvär redan hade stor påverkan på insidan. Vi ser ofta att kvinnor bagatelliserar eller bortförklarar sina besvär under lång tid, särskilt om de är vana vid att hantera mycket. Det kan göra att de söker hjälp först sent.
Övergångsbesvär har ofta flera lager. Det handlar inte bara om hormoner, utan också om hur man lever, återhämtar sig, hanterar stress och sätter gränser.
Saras vägledning bestod inte av en enda lösning, utan av flera steg som anpassades efter hennes besvär och livssituation. Till en början låg fokus på uppmärksamhet och medvetenhet. Vi tog oss tid att stanna upp och reflektera över vad som händer i kroppen under klimakteriet och vilka faktorer som kan förvärra besvären. Bara den insikten gjorde att hon kände sig tryggare.
Efter det gick vi igenom hennes grundläggande vanor tillsammans. Hon började steg för steg att äta annorlunda, med mer fokus på regelbundenhet och mat som var enklare att integrera i hennes vardag. Det handlade inte om att plötsligt förändra allt, utan om att ställa frågan vad som kunde stödja hennes kropp just där och då. Med praktiska justeringar blev det faktiskt lättare för henne än hon först hade trott. Vi lade också fokus på mer vila och återhämtning. Vi pratade om hur hon kunde bli bättre på att känna igen tidiga tecken på överbelastning och vilka små förändringar hon kunde göra för att må bättre.
Vi tittade dessutom på hur vi kunde stötta hennes nervsystem och valde ut örter som passade hennes behov.
Förändringen skedde inte spikrakt. Det är sällan realistiskt. Men Sara märkte gradvis att hon fick mer kontroll över sina besvär och sitt vardagsliv. Hennes nätter blev lugnare, hon kände sig mindre stressad och hon insåg snabbare när hon återigen ställde för höga krav på sig själv. Ibland föll hon fortfarande tillbaka i gamla mönster, men skillnaden var att hon upptäckte det tidigare och visste bättre vad som kunde hjälpa henne att justera kursen.
Kanske ännu viktigare: hennes syn på sig själv förändrades. Hon behövde inte längre kämpa lika mycket mot det hon kände. Det gav henne mer sinnesro. Inte för att allt plötsligt var löst, utan för att hon fick en större förståelse för vad som pågick och kunde reagera annorlunda på det. Vid nästa möte berättade hon att hon kände sig mer bekväm i sig själv igen och var tacksam över att hon hade tagit det här steget.
Vad jag gång på gång tar med mig från den här typen av berättelser är att övergångsbesvär sällan är något som sker isolerat från resten av livet. Värmevallningar, dålig sömn, irritabilitet eller mental oro kan absolut ha koppling till hormonella förändringar, men de kan också hänga ihop med långvarig stress, brist på återhämtning eller att man har fastnat i ett mönster där man ständigt kör över sig själv. Det betyder inte att man kan kontrollera allt. Men det kan göra stor skillnad att ta besvären på allvar och att se på dem ur ett bredare perspektiv.
Många kvinnor är vana vid att bara köra på. Därför kan det ibland ta tid innan man faktiskt stannar upp och lyssnar på vad kroppen försöker säga. Då kan det vara en bra idé att börja med att kika på sådant man själv kan påverka, som kost och livsstil, sömn och återhämtning. Om besvären ändå inte ger med sig, eller om man känner att man inte hittar en lösning på egen hand, kan det vara till stor hjälp att ta kontakt med en expert. Tillsammans kan man då undersöka vad som händer och vilken typ av stöd som kan passa bäst.
Vilket stöd som fungerar är väldigt individuellt. Därför är det viktigt att inte bara fokusera på enskilda besvär, utan också ta hänsyn till hela personens livssituation, belastning och vad som faktiskt är möjligt att genomföra i vardagen.
Varje övergång är unik. Därför tycker jag att det är viktigt att inte bara fokusera på problemen, utan att se kvinnan som en helhet och vad hon behöver i det här skedet.
Den här fallstudien visar hur olika övergångsbesvär kan hänga ihop med en persons liv, belastning och återhämtning. Tillvägagångssättet är alltid individuellt och alla kvinnor behöver inte samma sak. Vill du ha hjälp med att se över din situation kan en konsultation hjälpa till att kartlägga vad som passar dig.
Fyll i en medicinsk onlineenkät och få en personlig behandlingsplan från en läkare, anpassad efter din situation, dina preferenser och din hälsa.
Den här artikeln är baserad på praktiska erfarenheter från en specialist. För att skydda patientens integritet har namn och identifierbara detaljer ändrats. Informationen i den här artikeln är avsedd för utbildningssyfte och ersätter inte personlig medicinsk rådgivning.
