I dagens samhälle står många kvinnor ständigt på språng. De snor hit och dit, och att göra-listan verkar aldrig ta slut. Kvinnor unnar sig sällan att koppla av, eller åtminstone inte tillräckligt ofta.
Menopausexperten Suzanne Rouhard förklarar hur stress påverkar klimakteriet.
Vi kvinnor har ansträngande och krävande jobb eller företag. Och utöver det även familj och/eller föräldrar att ta hand om. Vi lever dessutom i en tid med ständiga stimuli från våra mobiler och paddor och vill vara tillgängliga non-stop.
Alla dessa stimuli och att ständigt stå på språng har samma effekt på kroppen som en stressreaktion vid akut fara.
Genetiskt sett fungerar vi fortfarande som de människor som levde innan jorden började brukas; de som var jägare och samlare. På den tiden var livshotande situationer vanliga, t.ex. att bli anfallen av en sabeltandad tiger.
Hjärnan reagerar på fara genom att starta en dominoeffekt av processer i kroppen. Hormonerna adrenalin och kortisol spelar huvudrollen i denna kedjereaktion. Det sympatiska nervsystemet utlöser nästan omedelbart en flykt- och kamprespons i kroppen så att du snabbt kan agera och sätta dig i säkerhet.
Adrenalin sätter igång reaktionen. Detta hormon orsakar ett antal förändringar i kroppen för ökad prestationsförmåga och förmåga att sätta dig i säkerhet:
Samtidigt instruerar hypofysen (en körtel i hjärnans nedre del) binjurarna att producera kortisol.
Vid fara får kortisolet blodsockret att stiga och ämnesomsättningen att öka. Mer energi frisätts för att kroppen ska kunna hantera stress-situationen. Denna smarta reaktion i kroppen sker alltså tack vare de oumbärliga hormonerna kortisol och adrenalin.
Men vad händer om din kropp ständigt reagerar på detta sätt, även när du inte utsätts för fara? Då uppstår ett tillstånd av kronisk stress. Och detta får vidare konsekvenser.
Din kropp kan inte skilja mellan stress som orsakas av akut fara (t.ex. en bil som närmar sig dig på övergångsstället) och stress som orsakas av att alltid stå på språng. Kroppens reaktion är kanske mindre häftig i det senare fallet, men den finns där konstant. En stressreaktion på fara är ofta häftig, men varar under kort tid.
Nu undrar du kanske om det är så illa. Du läste ju precis att stressreaktioner hjälper kroppen att nå högsta möjliga beredskap. Men det är den långvariga produktionen av kortisol som är boven i dramat.
Nackdelen med långvarig produktion av stresshormonet kortisol är att detta sker på bekostnad av andra viktiga funktioner i kroppen.
Du har redan läst att matsmältningen saktar av, vilket gör att din mat inte smälts optimalt och näringsämnen tas upp sämre än vanligt. Och dessa näringsämnen är viktiga för hormonproduktionen. Jag ser t.ex. ofta kvinnor med matsmältningsproblem såsom halsbränna, uppblåsthet och tarmirritation.
Din kropp kommer också att sträva efter större intag av kolhydrater för att säkerställa att du har tillräckligt med energi för att kunna fly eller försvara dig. För det är det kroppen är programmerad att tro att den behöver: tillräckligt med energi för att sätta sig i säkerhet.
Om detta pågår under för lång tid, förlorar kroppen förmågan att hålla blodsockret på en sund nivå, hämma inflammationer och låta immunförsvaret sköta sin uppgift. Och vad blir resultatet? Du känner dig trött, såväl psykiskt som fysiskt, och uppjagad. Det hämmar alltså ditt psykiska och fysiska välbefinnande.
Kortisol har alltså långtgående konsekvenser för din hälsa på lång sikt. Men hur påverkar stresshormonet dina könshormoner under klimakteriet?
Om du går på högvarv under lång tid och inte får tillräckligt med avkoppling, stiger kortisolnivån så pass mycket att hela hormonsystemet rubbas. Din kropp är helt enkelt inte programmerad för att ständigt vara på språng.
Dessutom är binjurarna, som producerar kortisol, vårt backup-system efter menopaus. De övertar produktionen av ditt behov av östrogen och progesteron efter det att äggstockarnas funktion upphört.
Den mängd könshormoner som äggstockarna först producerade var nödvändig för fortplantningen. Bägge hormoner har även andra viktiga funktioner i kroppen, men för dem krävs det inte lika stor mängd som för fortplantning. Det innebär dock att du bör vara mer rädd om dina binjurar än vad du var före klimakteriet.
Om du ständigt är under press och stressad, står binjurarna inför ett val: ”Vilket slags hormoner ska vi producera av byggstenarna?” Och eftersom vår överlevnadsdrift ur ett evolutionärt perspektiv alltid har företräde, väljer din kropp att producera kortisol istället för könshormoner (vilka behövs för fortplantningen).
Även här märker du att kroppen alltid ser till att tillfredsställa sina egna behov. Även om det inte alltid är så praktiskt eftersom världen vi lever i ser så annorlunda ut jämfört med förr.
Många kvinnor inser inte själva att de ständigt är på språng. Så har de ju levt i åratal. Att alltid vara redo har blivit ett normaltillstånd.
Men kanske märker du under semestern att dina besvär minskar. Och egentligen säger det nog. På semestern kopplar du av och kroppen får chansen att fokusera på bildandet av könshormoner istället för kortisol. Och det märker du direkt.
Andra signaler som pekar på att ditt nervsystem är överaktivt är:
Känner du igen flera av situationerna? Du kan återta kontrollen över dina hormoner genom att helt enkelt koppla av oftare. Det låter väl inte så tokigt? Hur du lugnar nervsystemet.
Upplever du, oavsett anledning, mycket stress under klimakteriet? Genom anpassningar av din livsstil och kost samt hälsobefrämjande åtgärder under denna levnadsfas kan du lugna ditt nervsystem. Se efter vad du kan göra.
Källor
Om du är stressad eller känner dig spänd i kroppen kan mindfulness eller en andningsövning få kroppens stressreaktion att avta. Andas in genom näsan medan du räknar till fyra, håll andan och räkna till sju och andas sedan ut genom munnen medan du räknar till åtta. Gör detta under fem till tio minuter. På YouTube kan du hitta många andra andningsövningar.