Vallningar och klimakteriet

Under klimakteriet sjunker östrogen- och progesteronnivåerna i kroppen. Dessa könshormoner har flera olika funktioner, bland annat att reglera kroppstemperaturen. Framför allt östrogen är viktigt i det sammanhanget. När östrogennivån sjunker, registrerar hjärnan att kroppen är varm. Även om det inte alls är så och det är en härlig utetemperatur.  

Vad blir följden av den lägre östrogennivån? Stresshormonet noradrenalin ökar och får din kropp att reagera med en kort men intensiv nedkylning. Dina ådror vidgas, du svettas kraftigt och rodnar. Det är som om din inbyggda termometer fastnar på 35° C. Men det kan också vara tvärtom: du börjar skaka av köld. Du fryser till is! Så känns en vallning. 

Egentligen fungerar det på samma sätt som under din menscykel. När du har mens sjunker östrogennivån och får du en något lägre kroppstemperatur. När du har ägglossning och östrogenet ökar, ökar även temperaturen igen. Under klimakteriet är dessa temperaturvariationer bara (ganska mycket) kraftigare. 

Dessutom är det känt att stress och spänning kan utlösa vallningar (men även andra klimakteriesymtom). Om man har mycket att göra och alltid är i gång ökar kortisolhalten i kroppen på bekostnad av östrogenproduktionen. Man ser därför att det i synnerhet är kvinnor med ett hektiskt liv som får vallningar. Får du vallningar på natten? Då kallar vi dem nattsvettningar. 

Många kvinnor lider av olika symtom under klimakteriet, till exempel vallningar, sömnsvårigheter och humörsvängningar. 

Drygt 80 % av alla kvinnor i klimakteriet besväras i större eller mindre utsträckning av vallningar, särskilt under perimenopausen. Ofta minskar svettningarna gradvis efter den sista mensen. Vissa kvinnor får vallningar under flera år, men de avtar alltså med tiden. Tio år efter menopausen får endast 5 % av kvinnorna fortfarande vallningar. Hör du till de fem procenten? Då bör du genomgå en undersökning.  

Hur ofta du får en vallning och hur du känner dig då är personligt. Den ena kvinnan skulle helst hälla en hink vatten över sig varje timme, medan den andra lätt andas sig igenom vallningen. Även frekvensen skiljer sig åt från kvinna till kvinna: vissa får dem en gång i timmen och andra en gång per dag. Oavsett hur intensiva de är, är de alltid besvärande. Framför allt om de kommer vid precis fel tillfälle. We’ve all been there ... 

När du får en vallning har du kanske lust att fläkta bort den. Det känns nog bättre, men får inte vallningen att sluta. Vad kan man hellre göra? Fokusera på att andas lugnt. Andas långsamt in genom näsan och ut genom munnen, så att mängden kortisol i blodet sjunker och vallningen långsamt försvinner. För att undvika att få vallningar kan du dessutom göra följande: 

• Undvika stress, socker, kryddstark mat, alkohol och koffeinhaltiga produkter och sluta röka. Dessa faktorer stör regleringen av kroppstemperaturen och kan därför utlösa vallningar. 
• Fortsätta att motionera. Motion förefaller minska vallningarna, under förutsättning att du ägnar dig åt en sport med medelmåttig impact (till exempel crossfit, joggning eller simning) och dricker kallt vatten då och då. Motionera helst på morgonen för att undvika nattsvettningar.  
• Dricka tillräckligt med vatten, eftersom vallningarna gör att du förlorar mycket vätska.  
• Hindrar vallningarna dig från att fungera som vanligt? Rådgör då med en menopausspecialist eller läkare. En hormonbehandling kan ge lindring.