Hormonbehandling och klimakteriet

Sedan 1960-talet är hormonbehandling en ofta använd behandling för att lindra alla möjliga klimakteriebesvär. Enligt olika internationella organisationer, bland annat North American Menopause Society, är hormonbehandling det bästa sättet att behandla (vasomotoriska) besvär, till exempel vallningar, under klimakteriet. Besvären kan börja avta redan efter några dagar. Hormonbehandling hjälper vid följande besvär: 

• Vasomotoriska besvär (vallningar och nattsvettningar) 
• Underlivsbesvär (torrhet, klåda eller smärta)  
• Sömnsvårigheter 
• Benskörhet (även förebyggande)  
• Hos somliga kvinnor kan även andra besvär lindras, exempelvis rikliga menstruationer, migrän och psykiska besvär (humörsvängningar, stress och nedstämdhet).  

Hormonbehandling kan rekommenderas kvinnor som har många eller svåra besvär, under förutsättning att de inte tillhör en riskgrupp (se avsnittet om möjliga risker och biverkningar). Läkaren eller specialisten kontrollerar om det finns något underliggande skäl till besvären och om du behöver inleda en hormonbehandling. 

Enligt den senaste forskningen är hormonbehandling en säker och lämplig lösning för de flesta kvinnor med klimakteriebesvär. Behandlingen har ett antal hälsomässiga fördelar, framför allt om du inte börjar för sent. I litteraturen finns allt fler belägg för att behandlingen inte bara lindrar klimakteriebesvär, utan möjligen även minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och olika former av cancer. Sakkunniga understryker att hormonbehandling fortfarande är den mest effektiva behandlingen vid klimakteriebesvär. 

Ändå debatteras hormonbehandlingar och deras hälsoeffekter, risker och biverkningar sedan decennier. En undersökning från 2002 som uppmärksammades över hela världen visade till exempel att hormonbehandling även kan ha negativa hälsoeffekter, som en ökad risk för bröstcancer. Under en period såg man därför negativt på hormonbehandling. 

Sedan dess har det framkommit nya rön, som visar att riskerna inte är så alarmerande som man trodde på grundval av den undersökningen. Dessutom har medicinerna utvecklats och förfinats sedan dess. Både forskare och läkare är överens om att de flesta kvinnor kan genomgå en hormonbehandling utan att löpa några risker. I synnerhet om de inleder behandlingen i tid.  

Är behandlingen alltså helt riskfri? Nej, det kan man inte heller säga. Balansen mellan risker och hälsofördelar är fortfarande komplex, säger forskarna. För kvinnor som börjar med behandlingen när de är lite äldre innebär den en större risk, eftersom kroppen då redan har vant sig vid de lägre hormonnivåerna. Sakkunskapen är överens om att riskerna överstiger de positiva effekterna hos kvinnor som är över 60 år när de börjar med hormonbehandlingen.  

Även om specialister anser att hormonbehandling är den mest effektiva behandlingen vid klimakteriebesvär, medför behandlingen vissa risker. Riskerna är störst för kvinnor som inte börjar med behandlingen förrän senare i klimakteriet. Det rör sig om följande risker: 

• Förhöjd risk för bröstcancer och livmodercancer vid långvarig behandling (fem år eller mer).  
• Något förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar (som trombos).  
• Något förhöjd risk för hjärnblödning. Om du röker, har högt blodtryck eller ett för högt kolesterolvärde löper du mycket större risk. 

Under behandlingens första månader kan dessutom ett fåtal biverkningar förekomma, beroende på att hormonnivåerna stiger och/eller på att läkaren ännu inte hittat den hormondos som fungerar bäst för dig. Det rör sig om följande risker:  

• Huvudvärk 
• Illamående 
• Mellanblödningar 
• Spända eller ömma bröst 

Man avråder från hormonbehandling hos kvinnor som har (eller har haft) bröstcancer, hormonell cancer, hjärtinfarkt, trombos, leversjukdomar och onormala vaginala blödningar. 

En hormonbehandling innebär att könshormonerna (östrogen och progesteron) i kroppen fylls på under den period då dina hormonnivåer varierar och sjunker. På så vis stabiliseras hormonnivåerna, vilket gör att de hormonella besvär som orsakades av hormonsvängningarna avtar avsevärt eller kanske till och med försvinner helt. 

Under en hormonbehandling fyller man på båda de kvinnliga könshormonerna: östrogen (östradiol) och progesteron. Det är tillskottet av östrogen som minskar dina hormonella klimakteriebesvär. Progesteronet ges för att förhindra att slemhinnan i livmodern byggs upp för mycket (till följd av det extra östrogenet). Detta är viktigt, eftersom en för tjock slemhinna kan orsaka kraftiga blödningar och öka risken för livmodercancer. Har du nått postmenopausen eller har du ingen livmoder? Då behövs inget progesteron. 

Tillsammans med läkaren kommer du fram till den hormondosering som är rätt för dig och gör att dina besvär försvinner eller lindras. Målet är att använda så lite hormon som möjligt, men samtidigt så mycket som behövs för att minska besvären. Du ökar därför doseringen långsamt. Rekommendationerna anpassas dessutom löpande med hänsyn till den senaste vetenskapliga forskningen. Tänk på att det kan ta några månader innan du har hittat rätt form och dos. 

Hur länge du behöver fortsätta med hormonbehandlingen beror på din personliga situation och dina besvär. I allmänhet rekommenderar läkare att behandlingen avslutas efter fem år. Viktigast är att du fortsätter med behandlingen så länge den behövs och att du långsamt trappar ner så snart det går bra. 

Det finns olika former av östrogen och progesteron som kan användas vid hormonbehandling:  

• Bioidentiska hormoner: hormoner som är identiska med hormonerna i din kropp. Det innebär att deras påverkan på kroppen är jämförbar med den påverkan kroppens egna hormoner har och att de bryts ned på samma sätt.  
• Syntetiska hormoner: konstgjorda hormoner som har samma egenskaper som kroppens egna hormoner, men en annan biokemisk struktur (p-piller innehåller t.ex. också sådana hormoner).  

De flesta hormonbehandlingar som ordineras innehåller bioidentiskt östrogen (östradiol), som fungerar på precis samma sätt som det östradiol som du som kvinna själv producerar (eller producerade). Dessutom innehåller de ofta bioidentiskt progesteron eller gestagen (t.ex. levonorgestrel eller dydrogesteron). Det går inte att förutse vilken form som är bäst för en viss person. En kvinna kan reagera bättre på bioidentiska hormoner, medan en annan reagerar bättre på syntetiska hormoner eller en kombination av båda. 

Hormonerna kan ges på tre olika sätt: 

1. Via huden (gel, salva eller plåster) 
2. Via munnen (tabletter eller kapslar)  
3. Via underlivet (krämer eller vagitorier) 

Valet av sätt beror på typen av besvär. Om dina besvär tillåter det bör du behandla dem så lokalt som möjligt. Medicinen ges helst via huden. Då behövs det nämligen en mindre mängd och du undviker risken för trombos, eftersom hormonerna inte omvandlas i levern.  

Om du främst lider av underlivsbesvär, som torrhet eller klåda, bör du i första hand ta medicinen via underlivet. Vid det behandlingssättet ges en låg dos östrogen direkt i slidan och därigenom lindras dina besvär utan att resten av kroppen utsätts för hormonerna. 

Om du inte vill eller kan välja en behandling med hormoner kan du stabilisera dina hormonnivåer under klimakteriet på andra sätt och därigenom minska dina besvär. Du kan välja hormonfria mediciner (vid viktökning eller vallningar till exempel). Dessutom kan högkvalitativa kosttillskott påverka produktionen, omvandlingen eller nedbrytningen av hormoner, vilket leder till en bättre balans*. Hormonterapeuter rekommenderar kvinnor att överväga att i varje fall ta magnesium, omega 3, vitamin D och ett vitamin- och mineralkomplex. Man bör heller inte underskatta det inflytande en sund kost och livsstil har på hälsan under klimakteriet.  

*Hälsopåstående i avvaktan på godkännande av Europeiska kommissionen.