Inget klimakterium är det andra likt

Klimakteriet är den tidsperiod före din sista mens då din kropp förändras från att vara fertil till infertil. Även om denna process yttra sig olika från kvinna till kvinna och inledas vid olika tidpunkter, kan man ändå konstatera vilka faser som ingår i klimakteriet, vad som händer i kroppen och vilka (typiska) klimakteriebesvär man kan drabbas av.

Klimakteriet består av tre faser: perimenopaus, menopaus och postmenopaus. Innan perimenopausen inleds befinner du dig i premenopausen. Denna fas börjar redan när du får din första mens och slutar när din menscykel börjar bli oregelbunden, alltså när klimakteriet inleds. I 35-årsåldern kan du börja känna av symptom, såsom humörsvängningar, försämrad nattsömn och lättretlighet. I 40-årsåldern kan dessa klimakteriebesvär intensifieras eftersom det blir allt svårare för äggcellerna att mogna.

Från och med 45-årsåldern befinner sig flesta kvinnor i perimenopausen: den fertila period då din menscykel förändras. Även denna fas förlopp kan yttra sig olika från kvinna till kvinna. Hos vissa kvinnor blir mensen mer oregelbunden eller varar kortare, medan andra kvinnor får ymnigare, mer långvariga eller lindrigare blödningar.

Under denna fas är hormonförändringarna i kroppen som kraftigast. Dina äggstockar producerar allt mindre könshormoner. Nivåerna av östrogen fluktuerar ofta och förblir högre än progesteronnivån under denna fas. Dina klimakteriebesvär kan därför öka i intensitet och det kan även tillkomma besvär. Många kvinnor känner sig trötta, drabbas av värmevallningar och nattliga svettningar och märker av vaginal torrhet under denna fas, men även nya eller diffusa symptom kan uppstå, såsom psykiska besvär, blåskatarr och koncentrationssvårigheter.

I genomsnitt varar denna fas i fem till sju år. Långsamt men säkert sinar förrådet av äggceller, ända fram till den allra sista mensen: menopaus. Perimenopausen varar fram till ett år efter menopausen.

Menopausen går först att fastställa i efterhand: när du inte har haft mens på ett helt år, vet du säkert att du passerat menopaus. Officiellt sett är menopausen ingen fas, utan den tidpunkt när din sista mens upphör. I genomsnitt infaller menopausen vid 51 års ålder, men även detta varierar från kvinna till kvinna. En intressant detalj: forskning visar att den ålder din mamma var i när hennes menopaus inföll har ett prediktivt värde för tidpunkten för din egen menopaus.

När det har gått ett helt år sedan du fick din sista mens, kan du konstatera att du befinner dig i postmenopausen. Från och med detta stadium producerar dina äggstockar endast testosteron, och dina binjurar har tagit över produktionen av östrogen och progesteron. Du träder in i en ny levnadsfas där du har mindre behov av dessa hormoner än förr.

Under denna fas vänjer sig din kropp successivt vid att nivåerna av hormoner är lägre än förr. Även om detta är en naturlig process, kan du känna av besvär innan kroppens nya hormonbalans har stabiliserats. De låga nivåerna av hormoner gör att risken för benskörhet och hjärt- och kärlsjukdomar ökar, och det är framför allt de sjunkande nivåerna av östrogen som orsakar detta.

Något många kvinnor inte är medvetna om är att de risker som nämnts ovan kan reduceras eller t.o.m. förebyggas genom förändrade kostvanor och livsstil. Det gäller alltså att förändras i samklang med din kropp. Och hur gör du det? Genom att koppla av oftare, införa en sund och varierad kost, överväga att använda kosttillskott med vissa vitaminer och mineraler samt motionera regelbundet. Experter rekommenderar även att du bl.a. bör hålla koll på ditt kolesterol och blodtryck, eftersom dessa värden ändras under klimakteriet. Ju bättre du lär känna din kropp, desto tidigare kan du dämpa eventuella effekter av dessa förändringar.

Under denna fas kan det ibland vara klokt att påbörja eller fortsätta med hormonterapi, t.ex. om benskörhet förekommer i din släkt eller om du har allvarliga besvär som inte går över. Hormonterapi bör dock påbörjas före 60 års ålder, eftersom riskerna med behandlingen annars är större än fördelarna. Och enligt dagens riktlinjer bör hormonterapi inte pågå i mer än fem år.

Klimakteriebesvären under denna fas försvinner alltså inte från en dag till en annan, utan avtar oftast successivt. Det enda besvär som inte avtar i och med att östrogennivåerna sjunker är vaginal torrhet.