Claudia (52) drabbades av ledvärk: “Ingen förstod vad mina besvär orsakades av”

Är man van vid att träna mycket, känns det olustigt när klimakteriet plötsligt hindrar en från att göra det man gillar mest: att röra på sig. Claudia (52) jobbar som gymnastiklärare och har sysslat med sport under hela sitt liv. Utöver sitt fysiskt krävande arbete cyklar och promenerar hon gärna och tar ofta långa vandringsturer i naturen tillsammans med sin man. Men så fick hon alltså problem med ledvärk. Claudia: “Förr tränade jag jämt och var ständigt i rörelse. Jag förstod inte varför just jag skulle drabbas av värk i kroppen.”

Det började med lindriga besvär

De första tecknen var milda. Lite lätt smärta i olika leder, särskilt efter långa vandringsturer. Men sedan intensifierades smärtan successivt. “Jag blev stel i knäna, fick ont i händerna bara genom att hålla i cykelstyret och märkte att rörligheten i axellederna höll på att försämras.”

Eftersom Claudia alltid sysslat med sport, hade hon svårt för att tro att ledvärken bara uppstod utan någon tydlig orsak. Hon gick till husläkaren, där hon fick remiss till en ortoped. “Och ortopeden skickade mig vidare till en fysioterapeut,” skrattar Claudia. “Han hade teorier om överbelastning och sa att jag kanske använde mina leder på fel sätt.” Mycket märkligt, tänkte Claudia – som ju själv var utbildad gymnastiklärare med kunskaper om fysisk aktivitet.

Till fysioterapeuten

Hon bokade dock tid hos fysioterapeuten och följde noga sitt övningsschema. “Jag prövade på allt möjligt för att lindra mina smärtor, t.ex. massage. Det var jätteskönt att bli masserad, och i början verkade behandlingen hjälpa. Men efter bara några dagar kom smärtorna tillbaka.”

Jobbet som gymnastiklärare

Besvären gjorde det allt svårare för henne att sköta sitt arbete. “Jag var fortfarande fysiskt aktiv under gymnastiklektionerna, men smärtorna blev allt mer intensiva och till slut förlorade jag tilliten till min egen kropp. Det gjorde mig naturligtvis oerhört frustrerad. För att inte tala om hur surmulen jag blev av att behöva återhämta mig i flera dagar efter vandringsturer med min man.”

Och sedan? Claudia fick strida mot sin egen kropp. “Trots alla tips från fysioterapeuten höll smärtorna i sig. Olika experter vidhöll att besvären orsakades av åldrandeprocessen eller överbelastning och hävdade att det är sådant man får lära sig att leva med. Även om jag höll med om det till viss del – även min kropp åldras och blir känsligare för belastning – var jag övertygad om att det inte var hela sanningen.”

“Jag beslöt att själv undersöka det hela”

Det måste finnas en lösning, tänkte Claudia, och beslöt att själv fortsätta att leta efter svar. “Jag började söka efter information och hittade berättelser om kvinnor med ledbesvär under klimakteriet. Jag hade ingen aning om detta och blev förvånad över att det är ett så vanligt besvär! Eftersom jag inte känt av några andra besvär, hade jag aldrig reflekterat över att ledvärken skulle kunna ha att göra med klimakteriet.”

Ju mer Claudia läste om klimakteriet, desto mer lärde hon sig om vilken inverkan hormonella förändringar kan ha på kroppen. “Jag hade ingen aning om att sjunkande östrogennivåer påverkar ledhälsan,” berättar Claudia. “Minskad mängd östrogen kan alltså leda till stelhet och smärta i lederna. När jag insåg detta, föll många pusselbitar på plats.”

Tillbaka till husläkaren

“Jag gick tillbaka till husläkaren, som bekräftade att ledvärk ofta förekommer hos kvinnor i klimakteriet,” fortsätter hon. “Vi kom överens om att jag skulle pröva på hormonbehandling, vilket resulterade i en enorm förbättring. Efter några månaders behandling kände jag mig som en ny människa.”

Behandlingen hade positiv inverkan på Claudias liv som helhet: “Jag kunde hålla gymnastiklektioner igen utan att behöva tillbringa kvällen på soffan med smärtande leder efteråt, och det kändes fantastiskt. Hemma kände jag mig glad och fylld av energi igen och det kändes härligt att kunna gå på vandringstur med min man igen.”

En enorm förbättring

Hormonbehandlingen innebar en stor lättnad för Claudia. “Jag hade funderat på att gå ner i arbetstid, men det är inte aktuellt längre. Jag trivs så bra med mitt jobb, något jag inser ännu mer nu.”

Något hon ibland reflekterar över är hur mycket tid som gick förlorad på grund av att ingen lyckades förknippa hennes besvär med klimakteriet. “Det kan fortfarande göra mig frustrerad. Jag tycker att det pratas för lite om hur klimakteriet kan påverka våra liv. Och det är därför jag så gärna vill dela med mig av mina erfarenheter. Jag hoppas verkligen att någon kvinna läser min berättelse och tänker: det där känner jag igen, jag ska prata med husläkaren om det.”