Maud (47): “Jag insåg plötsligt: det här är inte bara min ADD”

Maud (47) är mamma till två barn, gift och teamledare på ett stort företag. Redan som ung visste hon att hon var lite annorlunda än andra. Hon fick höra att hon var rastlös, hade svårt att sitta still och glömde saker. Först runt trettioårsåldern fick hon diagnosen ADD (Attention Deficit Disorder). Med den förklaringen fick hon hjälp, förståelse och kunde hantera vardagen med upp- och nedgångar mycket bättre igen. Fram till fyrtioårsåldern. Då förändrades allt. Hon blev tröttare, fick humörsvängningar och blev lättare överstimulerad. “Inte som jag kände min ADD, utan värre. Okontrollerbart. Och mina beprövade knep funkade inte längre. Jag blev verkligen panikslagen.”

Mitt minne svek mig och hemma blev allt kaos. Mina känslor tog över helt.

Humörsvängningar, ingen energi och glömska

“Saker som jag normalt klarade lätt, tog plötsligt mer energi. Möten, svara på mejl och hålla deadlines började glida mig ur händerna. Mitt huvud kändes fullt.” Hennes partner hade svårt med hennes förändrade beteende. Särskilt hennes humörsvängningar skapade oförståelse. ‘Du blir så snabbt arg nuförtiden. Och sen ledsen. Och sen säger du ingenting’. Hon kände skuld gentemot sin familj. Hon hade allt mindre energi, inget tålamod, ingen överblick. Hon upplevde glömska. Glömde att hon hade ändrat möten och vem hon hade ringt. Då kom insikten: det här är inte bara min ADD. Det måste vara något annat. 

All struktur jag hade byggt upp kändes som kvicksand.

Ingen personlig svaghet

Efter lite googlande insåg hon att det måste vara klimakteriet. Hon visste att hon närmade sig klimakteriet och att hennes förändrade mens var ett tecken. Men hur det var med ADD och klimakteriet hade hon ingen aning om. “Jag hade verkligen inte tänkt på att hormonförändringar skulle påverka min ADD så mycket.” Det hon tidigare hade koll på spårade plötsligt ur. Impulsiviteten och känsligheten för intryck; allt blev mer intensivt. 

Hon försökte först lösa det själv. Striktare rutiner, mer planering. Till slut gick hon in i väggen. Hon fick en panikattack på jobbet. Mitt under ett möte. Då visste hon: jag behöver hjälp. 

Hon sökte hjälp hos en psykolog med erfarenhet av ADD och klimakteriet. Det var inte lätt att hitta, men till slut hittade hon någon. “Och vilken lättnad det var.” Hon kände igen allt Maud berättade. “Hon sa till mig att det inte var en personlig svaghet, utan en hormonellt förstärkt sårbarhet. Att många kvinnor med ADD under klimakteriet helt kör fast, just för att de i åratal har hållit igång allt på ren viljestyrka.” 

Steget mot mer lugn

Tillsammans med psykologen gick hon igenom vad som kunde göras annorlunda. Vara mindre hård mot sig själv, färre intryck och inte längre försöka göra allt som förr. Psykologen föreslog att prata med husläkaren om hormonbehandling. Maud tog chansen direkt. Hon ändrade sin kost och livsstil och märkte efter några månader också effekt av hormonbehandlingen. “Vilken lättnad! Jag fick mer lugn i huvudet och kunde koordinera saker igen. Jag blev så glad som ett barn.” Hon jobbade också tillfälligt mindre för att få mer ro i huvudet. 

Hur mår hon nu?

Nu är Maud tillbaka på jobbet, med tydliga gränser. Hon säger nu också ärligt till om det blir för mycket. Hemma har hon infört fasta vilopauser. Hennes partner vet nu mer om vad ADD innebär i kombination med klimakteriet. Det finns återigen utrymme för lätthet och ömhet. “Jag är fortfarande Maud. Fortfarande kaotisk, entusiastisk, intensiv. Det kommer inte att förändras och det har jag accepterat.” Hon ger sig själv mer utrymme att andas och ta det lugnt. “Och det är kanske den största vinsten. Så klarar jag klimakteriet.” 

Tips och råd