Klimakteriet orsakar slitningar mellan Kim (14) och hennes mamma: “Jag känner mig lika förvirrad som mamma”

Kim är 14 år, går på högstadiet och befinner sig mitt i puberteten. Samtidigt som hon har fullt upp med sitt eget turbulenta liv, upplever hon att även hennes mamma ibland reagerar på ett annat sätt jämfört med innan. Klimakteriet och pubertetens hormoncocktails får deras ömsesidiga förhållande att knaka i fogarna. Kim: “Mamma och jag har alltid stått varandra nära, men den senaste tiden bråkar vi stup i kvarten.” 

Värmevallningar och irritation

För Kims mamma Heleen började klimakteriet med kraftiga värmevallningar. “Jag visste inte ens vad det ordet betydde, men mamma kunde helt plötsligt börja svettas och bli röd i ansiktet,” berättar Kim.  

“Samtidigt som jag frös, kunde hon hålla på att få värmeslag. Och dessutom blev hon ofta irriterad eller arg. Om jag då frågade hur det var med henne, fick jag ofta en snäsning till svar. ’Hur tror du själv att jag mår?’, kunde hon svara, även om jag frågat henne i all välmening.” 

“Varför måste hon bli så himla arg?”

Stämningen därhemma har förändrats totalt, och eftersom Kim är enda barnet är det ofta hon som drabbas värst: “Nyligen satt jag och kopplade av med TikTok i soffan, inget annat än det, när hon kom in i rummet och plötsligt började gorma åt mig att jag bara håller på med min mobil och borde göra något annat istället,” berättar Kim. 

“Jag blev alldeles perplex och visste inte vad jag skulle säga, för jag tyckte inte att jag gjort något fel. Och jag blev arg, för jag bestämmer väl själv vad jag vill syssla med? Och varför måste hon bli så himla arg?” 

Själv är Kim inte heller alltid så lätt att ha att göra med

Kim medger att hon själv inte heller alltid är så lätt att ha att göra med. “Jag blir också sur ibland, men förr visade mamma förståelse för det. Hon förstod vad jag gick igenom utan att vi behövde prata om det. Men nu bråkar vi stup i kvarten,” berättar Kim.  

“Nyligen kom jag hem lite för sent från en väninna en kväll, och då uppstod världens gräl. Efteråt kände jag mig skyldig – jag kom ju faktiskt hem för sent – men samtidigt kändes det frustrerande. Varför är det så jobbigt mellan oss och varför börjar vi alltid gräla?” 

När Kim vill berätta om något som hänt i skolan, har hennes mamma oftast för ont om tålamod för att orka lyssna. “Förr kunde vi prata om precis allt och hon gav mig goda råd, men nu känns det som om hon tänker: värst vad du sjåpar dig.” 

“Mamma är i klimakteriet”

Den senaste tiden har Kim fått bättre insikt i vad som pågår. “För ett tag sedan berättade pappa att mamma är i klimakteriet. Det är därför hon ibland blir irriterad utan att mena något illa med det. Det kändes bra att få en förklaring. Det beror inte på mig, sa pappa, utan på mammas situation.” 

Strax efter samtalet med pappan, tog även Kims mamma sig tid att förklara mer om själva orsaken. Kim: “Hon berättade att hennes hormonförändringar gör det svårare för henne att kontrollera sitt humör och att hon känner sig helt annorlunda jämfört med innan. Hon sa också att hon alltid känner sig skyldig och ledsen varje gång vi har bråkat, och att hon inser att hon behandlar mig orättvist. Då förstod jag att hon inte rår för hur hon beter sig. Klimakteriet gör henne förvirrad och jag förstår att det känns jobbigt för henne.” 

Det hjälper att prata med varandra

Sedan Kim fick prata ut med båda sina föräldrar, märker hon att stämningen i hemmet lyckligtvis har förbättrats. “Nu när jag vet varför mamma reagerar som hon gör, kan jag ta det med en nypa salt istället för att bli arg,” förklarar hon.  

Hon märker också att hennes mamma verkligen försöker lugna ner sig, både för sin egen och för förhållandet med sin dotters skull. Efter att först ha bråkat stup i kvarten på grund av sina hormonförändringar, kan Kim och Heleen numera i stället mötas i sitt gemensamma kaos.  

Kim: “Nu när jag förstår vad allt det här beror på, kan vi prata och t.o.m. skratta åt oss själva. I förra veckan när vi var och handlade tillsammans började vi gräla på nytt. Jag minns inte ens vad vi grälade om, men till slut tittade vi på varandra och började gapskratta,” berättar Kim och ler med hela ansiktet. 

“Och ikväll, när inte pappa är hemma, ska mamma och jag ta en filmkväll i tv-soffan. Egentligen har vi det precis som förr, förutom att mamma svettas lite extra då och då. Och numera kan vi skratta åt vår situation.” 

Tips och råd