Jos (52): "Det är som att vara gift med någon jag inte känner längre"

Relationen mellan Jos och hans fru förändrades inte över en natt. Jos: "Det började med små saker. Jojanneke blev plötsligt mer irriterad över saker som hon tidigare inte brydde sig om. Om jag sa något som normalt skulle få henne att skratta, fick jag plötsligt ett snäsigt svar."

De här förändringarna påverkade deras vardagsliv. "Plötsligt hade vi många diskussioner istället för bra samtal. Jag fick känslan av att jag inte kunde göra något rätt längre."

För partners kan det vara tungt att se sin älskade kämpa med klimakteriebesvär. "Ibland känner jag mig så maktlös," berättar Jos ärligt. "Jag vet att jag inte kan göra något åt hennes situation. Jag försöker mest finnas där för henne, men det är inte alltid lätt."

Att hantera oförutsägbara humörsvängningar kan vara svårt för en partner. Jos: "Hennes humör går åt alla håll, och jag vet ofta inte vad jag kan förvänta mig. Ibland är hon ledsen och börjar gråta lätt. Strax därefter är hon arg eller helt tyst. Ibland tänker jag: åh nej, min fru håller på att bli galen."

Som tur är finns det fortfarande många fina stunder, försäkrar Jos. "Men det är den här oförutsägbarheten som gör det svårt för mig. Om jag försöker hjälpa till är det inte bra, och om jag inte gör något är det också fel."

Jos ser också att hans fru går igenom mycket fysiskt. "Hon sover dåligt, har ont i lederna och är mycket tröttare än vanligt. Det gör förstås att hon inte heller mår bättre." Jojannekes besvär påverkar också intimiteten i deras relation. "Det är mindre intim kontakt mellan oss, och det saknar jag. Och inte bara fysiskt, även känslomässigt känns det som om hon är längre ifrån mig. Det gör ont att se hur hon ibland drar sig undan."

Trots situationen försöker de hitta en väg framåt tillsammans. "Jag vet att det inte är personligt, och det säger hon också ofta. Hon har det också svårt och säger att hon inte känner igen sig själv i sitt eget beteende."

Hur stöttar man någon när man inte riktigt vet hur man ska hjälpa? Jos gör det främst genom att ge Jojanneke det utrymme hon behöver i den här fasen. "Jag visar förståelse och låter henne veta att jag alltid finns där för henne om hon behöver mig."

Dessutom fortsätter han att sätta sig in i ämnet. "Jag läser mycket om klimakteriet och kollar regelbundet på forum och bloggar för att läsa om andras erfarenheter. Det hjälper mig att förstå hur påfrestande klimakteriet kan vara. Jag hade verkligen ingen aning," berättar Jos ärligt. "Och jag försöker ha tålamod, för jag vill ju att det ska fortsätta fungera bra mellan oss."

Nu har Jojanneke varit igång med sin hormonbehandling i några veckor. "Vi läste mycket om det online först. Sedan gick Jojanneke till husläkaren för att diskutera om det kunde vara något för henne," förklarar Jos. "Läkaren visade stor förståelse för hennes situation, och nu mår hon mycket bättre. Det gör en enorm skillnad, säger hon själv. Och inte bara för henne," säger Jos med ett leende.

Hans budskap till andra partners? "Ha tålamod, ge varandra utrymme och läs på. Det är en fas som ni måste ta er igenom tillsammans."