Inkontinens är ett pinsamt ämne som många kvinnor helst väljer att hålla för sig själva. Men det är absolut inget att skämmas över. Urinläckage är helt enkelt ett typiskt klimakteriesymptom som orsakas av hormonella förändringar i kroppen. Vad är det som gör det så svårt att hålla sig när man är kissnödig? Och vilka åtgärder finns det att vidta mot urinläckage?
Efter förlossningen hände det ibland att jag kissade på mig, men nu gör jag det stup i kvarten. Det känns så obehagligt – jag vågar inte ens klä mig som jag brukar. -Karin (53)
Medan besvär som värmevallningar och sömnproblem ofta diskuteras, hör man mer sällan talas om urininkontinens. Det betyder dock inte att problem med urinblåsan inte är ett vanligt klimakteriesymptom. En studie utförd av Kołodyńska, Zalewski och Rożek-Piechura (2019) visar att upp till 50 procent av alla kvinnor i klimakteriet någon gång drabbas av inkontinens.
Precis när besvär med inkontinens brukar uppstå är olika för olika kvinnor. I allmänhet börjar östrogennivåerna fluktuera och långsamt avta i början av perimenopausen (ungefär i 40- till 45-årsåldern). Östrogennivåerna fortsätter sedan att avta fram till menopausen, och under postmenopausen stabiliseras de på en konstant, lägre nivå.
Utan specifik träning av bäckenbottenmuskulaturen kan muskelstyrkan avta ytterligare under klimakteriet, vilket kan ge ökade besvär med urininkontinens. Och visste du förresten att man talar om “ansträngningsinkontinens” vid ofrivilligt läckage av urin i samband med kroppsliga aktiviteter som innebär ökat tryck på urinblåsan (t.ex. när du hostar, nyser eller skrattar)?
Inkontinens under klimakteriet beror framför allt på förslappad bäckenbottenmuskulatur – de muskler som håller urinblåsan, tarmen och livmodern på plats. Bäckenbottenmuskulaturens uppgift är att dra ihop sig för att kontrollera urinflödet och att motverka urinläckage när du t.ex. nyser, hoppar, hostar eller gör tunga lyft. När du kissar slappnar muskulaturen av så att du kan tömma urinblåsan.
Efter graviditet är det normalt att bäckenbottenmuskulaturen förslappas, men det är även en del av åldrandeprocessen. Och när dina äggstockar börjar bilda allt mindre östrogen och progesteron under klimakteriet, kan bäckenbottenmuskulaturen förslappas ytterligare. Det är framför allt avtagande östrogennivåer som inverkar på denna process.
Östrogen är ett viktigt hormon som bl.a. är involverat i musklernas tillväxt och återhämtning. När kroppens östrogennivåer avtar påverkas alltså musklerna, inklusive bäckenbottenmuskulaturen. Och förutom att bäckenbottenmusklerna förslappas, försämras även den omgivande bindvävnadens och ringmusklernas funktioner. Detta kan leda till ofrivilligt urinläckage.
Under klimakteriet kan även andra problem med urinblåsan uppstå – du kan t.ex. behöva kissa oftare än vanligt. Detta beror på att de låga östrogennivåerna i kroppen gör dig känsligare för olika irriterande ämnen i urinen.
Vidare stiger pH-värdet i underlivet och slemhinnornas blodcirkulation försämras, vilket också beror på avtagande östrogennivåer. Detta gör att slemhinnorna blir tunnare, torrare och skörare. Bakterier och andra sjukdomsframkallande organismer kan då lättare tränga igenom vävnaderna, vilket ökar risken för urinvägsinfektion, blåskatarr och svampinfektion i slidan.
Även om inkontinens eller urinläckage hör till klimakteriet för många kvinnor, går besvären inte över med tiden utan att du vidtar specifika åtgärder. Du kan träna dina bäckenbottenmuskler för att lindra dina besvär så mycket som möjligt:
Har du stora problem med urininkontinens under klimakteriet? Adekvat medicinering lugnar ner din överaktiva blåsmuskulatur, så att urinblåsan kan hålla fast större mängder urin.
Behandling med läkemedel kan ge lindring vid besvär orsakade av en överaktiv urinblåsa. Vidare är bäckenbottenträning en effektiv och långsiktig lösning vid inkontinens. Övningarna stärker de muskler som bär upp urinblåsan och minskar på så sätt risken för urinläckage.
Tack vare bäckenbottenövningarna har jag mindre problem med urinläckage än innan. Jag tränar en gång i veckan via YouTube. – Anna (62)
Ibland krävs det extra hjälp för att bli av med besvär. Läkemedlet Solifenacin gör så att du känner dig kissnödig mindre ofta och hjälper din urinblåsa att hålla fast större mängder urin, vilket minskar problem med urinläckage.
Det finns ännu inte tillräckligt med vetenskapliga bevis för att hormonbehandling hjälper mot inkontinens under klimakteriet. Har du andra intensiva klimakteriebesvär förutom inkontinens? I så fall kan hormonbehandling (HRT) vara till hjälp. HRT går ut på att tillfälligt kompensera för bristen på vissa hormoner i syfte att lindra intensiva besvär. HRT rekommenderas för kvinnor som t.ex. besväras av värmevallningar, försämrad nattsömn, vaginal torrhet eller psykiska symptom.
Tillräcklig motion och sund kost är grundläggande för en frisk kropp och ett så lindrigt klimakterium som möjligt. Vidare kan kosttillskott främja ditt allmänna hälsotillstånd.
Få de verktyg du behöver för en mer avspänd upplevelse av klimakteriet och ökad kunskap om vad som sker i kroppen. Med tips och rön från experter och igenkännbara berättelser skrivna av andra kvinnor. Press play, not pause.
Inkontinens uppstår framför allt på grund av att bäckenbottenmuskulaturen förslappas (muskler som är avgörande för att motverka urinläckage). Tillståndet orsakas av avtagande nivåer av könshormonet östrogen, som bl.a. bidrar till ökad muskelstyrka och musklernas förmåga att återhämta sig.
Fokusera på att stärka din bäckenbottenmuskulatur. Detta kan du göra med hjälp av specifika övningar – sök t.ex. efter bäckenbottenövningar på YouTube. Planera in träningsmoment varje vecka. Träningsformer som inte innehåller hoppövningar och tunga lyft kan också hjälpa dig att stärka dina bäckenbottenmuskler, t.ex. pilates, simning eller cykling.
Om träning av bäckenbottenmuskulaturen inte ger tillräckligt bra resultat gör du klokt i att uppsöka läkare för att få remiss till en bäckenbottenfysioterapeut. Har du även andra problem med urinblåsan, t.ex. återkommande blåskatarr eller smärta när du kissar? I så fall bör du absolut uppsöka läkare.